Jag har bara en önskan: Sovmorgon

Vänner frågar vad jag ska göra under mina två veckor semester som just nu startar om 16 timmar. Idag svarade jag senast: Jag skiter fullständigt i om det regnar varje dag (vädret kan vi ju ändå inte påverka så varför i hela världen hänga upp sitt humör på det??!) eller om jag inte har pengar till en utlandsresa (vem vill missa den svenska sommaren med all grönska, ljus och dofter?!). Jag behöver inte ha stålar på kontot för shopping ( blir jag verkligen lyckligare?!) och inte en massa upplevelser att stressfylla min tid med ( vill inte hinna så mycket som möjligt, jag vill uppleva vila och återhämtning). Men jag har en önskan och det är att få slippa ställa klockan till morgonen därpå. Punkt slut. 

Mitt resultat blev 139 av 6995 deltagare på Tjejvättern!

Nu är inte Tjejvättern någon tävling utan ett motionslopp men för den nyfikna deltagaren går det att ta reda på vilket resultat man fick.

Lycklig blev jag över min plats och vetskapen att min tid på årets 'Vätt' 3:29:41 kan sänkas med 6-8 minuter pga begränsad framkomlighet taggar mig till att få en tidig starttid nästa år för att förbättra mitt resultat. Sen vet man ju aldrig med cykel. Det är ju det här med väder och vind.

En midsommar utan alkohol

Ett het ämne för många men för mig är det en självklarhet. Jag väljer bort alkoholen på midsommar av flera anledningar, men den främsta är att jag prioriterar min träning. För skulle jag ta mig en fylla oavsett om det blir en lätt sådan, skulle jag förlora många engagerade träningstimmar. De få gånger jag ändå väljer att ta lite bubbel är alltid i en låg träningsperiod och de tillfällena kan jag räkna på min ena hand. Nu är jag på väg in i en otrolig toppform och den skulle jag aldrig välja att förstöra.

Jag var nästan den enda nyktra på midsommarfesten och så här lycklig och harmonisk var jag. Utan alkohol.

6 veckors lyckorus och 1030 kilometer är nu inne på cykelkontot

Lagom till midsommar noterade jag 1000 kilometersstrecket på min Bianchi. I 6 veckor har träningen legat på topp med varierade pass för att vänja kroppen vid den nya belastningen. Efter Tjejvättern har sträckan och intensiten varit lägre för att få rejäl återhämtning men om en vecka dras tempot upp igen. Målet är att dra 250 mil innan snön lägger sig på vägarna. Det kommer bli cykelglädje på allra högsta nivå.

Nu ska jag under 22 minuter! Äntligen är löpningen igång efter 30 dgr uppehåll

Efter 4 veckors uppehåll med löpningen rycker det och sliter i löparbenen som aldrig förr. Programmet är spikat och det ska ta mig under 22 minuter på 5000 meter till loppet som är den 14 Augusti. Det ska bli väldigt intressant och se hur löpningen svarar efter all denna cykling, om det ger plus eller minus.

Intensiteten kommer fortfarande vara låg på antalet löppass, detta för att spara på benen men också för att jag helt enkelt inte får in fler träningar i veckan just nu då jag redan är uppe i sex som nu ökar till sju pass. Men jag tror på min teknikförbättring, varierad träning och återhämtning mellan löpningarna. Risken för överbelastning blir lägre med den varierade träningen och framförallt-min kropp älskar det!

Ingen riktig cyklist utan benträning på gymmet

Finns ingen återvändo nu när cyklingen tagit fart. Det är slut med att fisträna ben lite när jag tycker tid och lust finns på gymmet. Jag behöver öka muskulaturen kring knän, rumpa och lår för att bli starkare och framförallt hållbarare.

Igår fick jag förmånen att träna med en av mina bästa vänner som är landsvägscyklist på elitnivå. Idag är jag träningsvärk som heter duga trots jag tränade med förnuft och tog det lugnt. Med det kvittot i handen förstår jag att det är hög tid att lägga in benträning på allvar i schemat. Vet inte riktigt vad jag känner inför det, hatkärlek kanske? Men som min cyklist till vän sa:

"När du inser vad din benträning på gymmet betalat in på cykelkontot, kommer du att vara evigt tacksam för ditt slit "

Mitt musikhjärta slår med Jason Derulo - Och jag bestämmer mig för att lyckas

Jag är så svag för dessa toner och det gör mig så stark. "Don't Wanna Go Home" får mig att vilja dansa hela natten, cykla i alla uppförsbackar på en och samma gång, löpa på en sandstrand med mjölksyran flåsandes i hälarna och ta mina drömmande 60 kilo i bänkpressen. Och vem vet, kanske slår alla drömmarna in? Eller var det inte så att drömmar skulle göras om till ambitioner? För om vi gör det, har de mycket större chans att bli verklighet.

Träningssmart efter Tjejvättern

Jag har dragit den där nitlotten några gånger, som det står Stålkvinnan på. Då jag är övertygad att kroppen fått den återhämtning den behöver vilket istället lätt mig in på den hårda vägen med skador och överansträngningar till följd.

Ledband och fästen utvecklas inte lika snabbt som muskler och konditionen kommer ännu snabbare än all annan tillväxt. Det är oerhört lätt att bli blind för att 'kroppen känns fräsch' och då glömma det som inte syns innanför huden. Så efter Tjejvättern gav jag mina små cykelben den bästa presenten:

ÅTERHÄMTNING och TILLVÄXT

Jag har haft två lätta överkroppspass med mycket rörlighetsträning medan cykelmusklerna har får vila i minst 96-120 timmar. När tiden är inne drar cykelträningen igång igen med ett pass på flack bana och lätta växlar för att undvika att pressa för på hårt efter vilan. Då är BÅDE jag och kroppen redo för en ny dans med asfalten.

Min debut på Tjejvättern och adrenalinet hade frivoltskalas i 3:29::41

Jag tittade inte på klockan en enda gång, Det enda jag hade ögonen på var puls och sträcka. Efter ca 75 kilometer började det kännas i kroppen och då kom även motvinden tillbaka efter ha slagit följe de första två till tre milen. Bara att bita ihop och klämma fram den där fantastiska extra portionen med vilja. Och visst finns den där, som en trogen bästa vän när jag som mest behöver den.

Jag hade målet att åka 100 kilometer under 3:50. Med fina väderförhållanden, lätt vind (3-4 m/s) växlande molnighet och ca 18 grader varmt och loppet var igång. Drygt 6000 glada cyklister kom till start och trängdes runt den relativt flacka banan. För trångt var det emellanåt, att inte fler olyckor sker är för mig en gåta. Ibland slog det tvärstopp, framförallt kring depåerna, starten, kilometerna innan mål och i backarna. Alla har dessutom inte kunskap kring de cykelregler som gäller, vilket är förenat med livsfara.

Väl i mål var inte tårarna långt bort. Lycklig och euforisk över prestationen och loppet med alla härliga medcyklister och med små skakande ben av adrenalinet som slagit frivolter i över tre timmar kramades jag med min sambo som varit med för att stötta och hjälpa. Just då kunde inte lyckan komma närmare hjärtat. 

Mitt lopp:
Sträcka: 100 kilometer
Tid: 3:29:41
Medelhastighet: 28,7 km/tim
Snittpuls: 82 %

 
 

Är ett hett lopp på gång. Det heter Tjejvättern.

 Nu har jag funderat färdigt, två dagar innan startskottet går. Eller man kan säga att jag gav mig tusan på att lösa de ekonomiska tomheter som fanns för jag skulle kunna genomföra det jag börjat brinna för. Med sponsor från min underbara familj, ett hårt sparande och lite annat fix och trix fick jag till slut ihop de pengar som fattades. Jag tänker envist, det går bara man vill tillräckligt mycket.

Så från en liten tanke, till flera tankar, en ambition och nu till verklighet. På lördag kör jag Tjejvättern.

När adrenalinet vaknar förvandlas hela jag till ett enda stort åskoväder

Min kära mamma berättade att när jag föddes, var det under ett fruktansvärt åskoväder. Som i Ronja Rövardotter. Jag ler stort åt hennes berättelse.

Ibland undrar jag, om åskan bosatte sig i min kropp, för likväl som jag är rädd för ovädret, blir jag ibland rädd för mig själv. Tisdagkväll och trött som få efter en lång fysisk arbetsdag, kliver jag in på gymmet. Hela kroppen startar upp, den vet precis vad den ska göra och den svarar, över all förväntan. När min kropp tänds, exploderar hela jag i ett enda yr och oväder. Fast på ett bra sätt, även om jag ibland blir lite rädd för mig själv.

Mitt i alla dessa kilometer som det trampas på cykel och de långsamma konditionsfibrerna förökar sig i min kropp, hade jag mitt bästa bänkpass för iår. Adrenalinpåslaget slog alla mätare i botten.

Min serie: 35 kg x 8     40 kg x 8     45 kg x 5     40 kg x 8     35 kg x 8
Armhävningar vanliga: 25 st x 3 set

Övrig träning: Triceps och bål

Jag är också kvinna med finklänning och franska naglar. Jag visar det bara mer sällan.

Sommarvärme är = klänning för mig. Det är sällan jag får ett tillfälle att dra på dressen då jag ständigt bor i mina träningskläder. Träningstimmarna har ökat sedan cyklingen kom in i mitt liv så 10 timmar/ v är ett minne blott. För att visa jag faktiskt ibland är som de flesta andra kvinnor, med putsade naglar, lockat hår och findressen på, bjuder jag på ett foto från lördagskvällen när vi är på väg till en god vän och hans fest. 

Men riktigt som alla andra blir jag inte, då mitt liv är vigt åt idrott. Jag har endast vatten i glaset istället för bubbel och jag skippar utgången på krogen, eftersom min kropp behöver all sömn den kan få i sin återhämtnings fas. Om det livet och valet, mina vänner, ska jag skriva om i kommande vecka. 

Det här med Tjejvättern

Funderar. Och funderar igen. 100 kilometer orkar jag, inte på någon märkvärdig tid, men jag orkar. En god vän till mig och hennes syster ska köra, de planerar ligga runt 25-27 km/tim. Passar mig. Dock, är det så att cykelfebern slagit hårt mot min plånbok med allt som ska inhandlas. En efteranmälan är det som gäller och då går startavgiften upp. Det svider på mitt redan ansträngda "sportkonto". Jag svär lite över dyra sporter. Får funderar lite till. För åka vill jag.

Tjejvättern

Ren galenskap är vad det är. 90 nya kilometer är cyklade både framlänges, baklänges och i sidled.

Det blåser på Närkeslätten. Inga träd som fångar upp vinden, bara gula rapsfält som ligger vikta efter marken. Ibland kändes det som att min Bianchi gick baklänges när byarna tog tag om ekrarna. Sidvinden var dock värre då den ville putta ut mig i vägbanan med sina tvära kast. Det var läskigt att cykla i sidled.
45 kilometers motvind innebär också att vi fick 45 kilometers medvind på hemvägen. Cyklingen blev vårt längsta pass någonsin. Är förvånad själv över att jag faktiskt orkar sitta i nästan 4 timmar på cykeln. Tror man måste vara lite galen för det. Och jag antar att tiden kommer att dubblas vad det lider.