Mitt val när morgonen gryr

Det har varit en tid då jag inte alls sett skönheten och gåvan i att starta dagen tillsammans med solens uppkomst. Det har funnits en tid då mitt sinne varit grått och ögonen känts tunga och fulla med småsten när klockan ringt och täcket känts mer lockande än dagens ljus. Och det är faktiskt inte alls länge sen. Men så hände något, jag insåg lyckan i att se naturen vakna och det faktum att natten alldeles gratis gav mig en ny dag med nåbara möjligheter.

Är upprymd över att tiden då jag svor över mina tidiga mornar är förbi, för vem vill börja sin dag så? Allt jag behövde göra var att lägga mina tankar på det som var rosa i mitt liv istället för det som var grått. Att se gåvan när en ny dag startar med hjälp av tankens kraft. Tänk att det var så enkelt men ändå så svårt att förstå, att det var så jag ville leva mitt liv.

Rusningstrafiken är över. Jag har gjort mina val.

Valen är gjorda och jag kan andas ut för att ta nya krafter och starta upp nästa resa. Jag följde mitt hjärta, tog det beslutet som innefattar mina innersta drömmar. Jag tänker, att om jag vill det tillräckligt mycket, hittar jag kraften och modet att ta mig framåt och vågar tänka stort. För egentligen vet vi ingenting om framtiden och det som är bakom oss kan vi heller inte göra någonting åt. Det som är verkligt för oss är nuet och jag vill inte vakna upp på äldre dagar och gråta mig döende över allt jag önskade att göra. Livet  pågår för fullt och jag tänker leva det. På mitt sätt, med mina drömmar, förvandlade till verklighet av min egna kraft.

Dina tankar är skapande. Så, vem vill du vara?

"Du blir vad du tänker"

En av mina stora påfallande insikter på resan genom den personliga utvecklingen det senaste halvåret är kraften av mina tankar. Min självbild påverkas av mina tankar och min självbild påverkar mina handlingar. Det ena ger det andra. Så frågan är vad jag vill fylla mig själv med? Vad tycker jag själv att jag är värd? Vem vill jag vara? Något att tänka på, när vi ber om förändring eller står och väntar på att någon annan ska ge oss ett bättre liv. Kraften ligger hos dig. Ingen annan.

Att ge en främmande medmänniska en komplimang

-Ursäkta, men måste få störa några sekunder! Jag hade hastigt stannat bilen och vevat ner rutan för att prata med kvinnan som löpt förbi mig. - Vilket löpsteg du har! Helt fantastiskt! - Å tack! sa den vältränade löperskan med ett brett leende. - Jag löper själv, fortsatte jag. Och blir så avundsjuk! Hon skrattade till och leendet växte. Hon frågade när jag skulle komma och löpa med dom, nämnde namnet på föreningen och sa jag var välkommen! -Tack, kanske det, smilade jag samtidigt som en ilsken farbror låg på tutan i bilen mitt emot. Jag hade stannat i en mindre korsning, på fel sida, så framför mig var det en kö på 4-5 bilar som ville fram.

Efteråt var jag alldeles glädjeyr, fylld av mod och inre kärlek. När jag kom hem googlade jag på föreningens namn, Och vem vet, kanske får min oväntade och högst osvenska handling, en fortsättning.

37:e plats av 374 starter på Blodomloppet

Dags för lite ego-bost mitt i alla kluriga val, vill rensa hjärnan med ett enkelt sportresultat. Phust. Min tid på 10.000 meter som var mitt premiärlopp på distansen, räckte till en hyfsad placering i årets Blodomlopp. Till nästa år, när jag, kroppen och sinnet är inkörda på distansen, siktar vi högre. Riktigt mycket högre.

Sträcka: 10.000 meter
Tid: 48:12    
Medelhastighet: 4:49
Snittpuls: 89 % Maxpuls: 96 %

Lite små nöjd tjej kysser medaljen inför kameran

Att stå vid ett vägskäl mitt i rusningstrafik

Två stadiga fötter på jorden, men pekandes åt olika håll. Få gånger har en korsning varit så stor och trafikerad. Jag tittar åt ena hållet och känner rädsla och jag styr då blicken åt andra hållet och känner en annan typ av rädsla. Jag vet att mötet kommer att ske med någon av dom och jag är egentligen inte så vansinnigt rädd, bara fundersam på vilken som är mest sann. 

På båda vägarna finns några av mina innersta drömmar, den ena mer kraftfull och vågad, medan den andra är mer en dröm på vägen till den verkliga drömmen. Inget val är därför fel, eftersom båda bär åt rätt håll, fast med olika hastighet. Det är en av de största korsningarna i mitt liv som jag själv är skaparen till och nu står jag här i mitten och väntar på att sanningen ska visa sig inom mig. Att trafiken ska avta och jag lugnt ska kunna styra åt det håll som hjärtat pekar. 

En helg i Skärgården gav tid till eftertanke och förändring

Fredag eftermiddag och min kära sambo överraskar mig med att be mig packa för en tredagars semester. Åh min fantastiska man, bäst på planeten är vad han är.

Muskö och sommarstuga i avskildhet med öppen spis och regnsmatter. Tysthet, kärlek och stillhet. Stockholms lördagsvimmel och lunch på Bianchicafet. Lyx. En planerad hemlig upplevelse gav en hissnande tur på Segway's runt Kastellholmen. Rädsla, mod och lycka. Tre rätters middag hos goda vänner på Värmdö med blicken på stjärnklar himmel och kroppen värmande i ett bubblande utomhus spa. Givande intryck i mötet med människan och rymdens tidlöshet. Överväldigande.  Morgondopp i Östersjön och frukost med utsikt över skärgården. Rädsla som övergick i värmande kyla tillsammans med naturen. En tur på Museet Livrustkammaren och vaktavlösning på Borggården. Fotograferade nyfikna turister, musikkår och svensk historia till minnet. Gröna lund och karuseller. Rädsla, panik, mod, skratt och kärlek.

Min helg gav mig mer än ett underbart paket av upplevelser tillsammans med min Stora Kärlek. Med mig hade jag mina tankar att vad jag än mötte, oavsett om det var gott eller ont, skulle jag göra mitt bästa. Jag mötte min rädsla för vatten genom att bada i havet. Jag åkte berg och dal bana fast jag var livrädd. Jag gav kärlek och respekt till mig själv genom att stå för mina åsikter i konversationer och jag åkte Segway trots jag var likblek och livrädd till en början. Jag vandrade runt hand i hand med min kärlek och tittade på människorna omkring mig och kände respekt för livet och mina medmänniskor.  Jag funderade på ett vilande sätt vad jag ville verkligen ha i mitt liv. Jag växte. Välkomnar förändringar i min tillvaro efter denna resa, positiva förändringar  som gör att jag tänker fortsätta ge mig själv det bästa. För det i sin tur kommer ge mina medmänniskor en bättre tillvaro. 

Mitt premiärlopp på 10.000 meter - Blodomloppet

Tror aldrig en mil känts så snabb att uppleva, ordspråken "tiden går fort när man har roligt" stämmer som handsken här. För det var ett enda stort adrenalin kalas för en tävlingsmänniska som jag. De första 3000 meterna var det många som sprang om mig, sen blev det tvärtom . Jag nötte på och prickade av den ena efter den andra. Tänkte: Det är bara att mata på liksom. ..som ett litet ånglok..

Det var svårt att komma iväg i starten, trots jag stod långt fram. Tog det lugnt första 5000 meterna, har inte "känt in" mig på distansen än så ville inte gå ut för hårt i början. Dock hade jag kunnat ösa på mer, då jag sprang sista kilometern på 4:08 och det fanns mer att ge. Snittpulsen låg även lite lågt för min smak och tiden är ok men långt ifrån fullständig. En erfarenhet att ta med sig till nästa lopp!  För fler blir det. Men först ska det bli massa härlig träning, det som är det absolut roligaste med att ta sig till ett mål.

Sträcka: 10.000 meter
Tid: 48:12    
Medelhastighet: 4:49
Snittpuls: 89 % Maxpuls: 96 %

När en dröm kan bli verklighet

Min högsta önskan denna dag, var att få springa på fältet som en nyfödd kalv utsläppt på sommarbete. Låta min hud färgas gul och få dansa ikapp med randiga humlor. Jag skulle springa tills min kropp inte orkade mer, tills den var helt tom och full på en och samma gång. Sen skulle jag ligga upp och ner på marken och glo på den blågula världen med vidöppna ögon. Svettpärlorna skulle killa mig i ansiktet och humlorna skulle sitta på min nakna mage och sjunga. Jag skulle blunda, lukta och känna. Jag skulle ligga där på marken utan rädsla. Utan oro och tankar. Jag skulle le åt mitt ego och säga: Det här är min värld och du är inte min gäst idag. Jag skulle fylla min kropp med kärlek och respekt till mig själv. Så mycket att jag ärligt kunde dela ut till de som stod bredvid mig. Eller till de som stod långt bort. Det vore nå't det.

Trollkarlen i ditt liv är du själv

""Inom varje önskan finns maskineriet för dess uppfyllelse. Det betyder att vi har förmågan att förverkliga våra innersta drömmar och det vi är. Om vi inte kan göra eller få någonting har vi inte en verklig längtan efter det. Så enkelt är det"" 

Av Deepak Chopra Ur Krama din Skugga av Debbie Ford

Min kollega sa till mig i förra veckan: Om jag verkligen önskar mig  någonting hade jag skaffat mig det.  Jag hade hittat ett sätt, gett mig själv tålamod och tid att uppfylla min önskan. Med de orden menar vi att allt är möjligt, den enda som bestämmer vad du vill förverkliga, är du själv. Men du bär själv ansvaret, ingen trollkarl kommer att svinga sitt spö över ditt huvud och uppfylla dina önskningar. Du måste själv starta motorn och se till att fylla den med bränsle.

Vägen till målet på 10.000 meter är smärtsamt underbar

Tänkte ta upp mobilen och ringa en livlina för att skrika: Kom och plocka upp mig! Precis så kändes det.när benen började ta slut och jag inser det är 3000 meter kvar. Fick bita i rejält mentalt för att orka den sista biten, fokusera om tankarna på allt annat än den trötthet som försökte så omkull mig. Jag tittade aldrig på klockan under loppet, ville bara finna mitt tempo vilket jag så här i efterhand ångrar en aning. Kunde pressat mig under 48" gränsen om jag vetat det var så nära. Men, sparar det till framtiden. För det vet vi ju, att vägen till målet lika fantastisk som målet i sig. Lite blodsmak i munnen och stumma ben är sånt som hör sporten till. Och det blev ju faktiskt ett nytt personbästa. Med hela 1:23 minuter.

Stäcka: 10.000 meter
Tid: 48:13
Medelpuls: 88 % Maxpuls: 93 %

Rekordsnitt på 50 kilometers cykling

Fredagskväll och vi känner doften av grillarna som pyr ute på landsbygden. Folket har tagit helg, sitter i den varma kvällssolen och njuter av stämningen. Vi är tre stycken, min kära sambo, min vän Pernilla och så jag som smeker  fram över asfalten och njuter av vår kväll som vi valde att tillbringa på två hjul. Cykelpasset drog till med ett rekordsnitt för både mig och Håkan och jag kände mig fruktansvärt stark i kroppen. Ni vet, sådär oövervinnerligt stark.

Sträcka: 50 kilometer
Medelhastighet: 31.8 km/tim
Medelpuls: 79 % 

Låt mig ge dig mina tankar

Jag står i kö på Ica. Framför kallpratar kassörskan och mannen som ska betala. Hon säger förfärat: Åh nu kommer regnet! Han svarar med bitter ton: Ja, det är ju snart helg! Klart det ska börja regna!

Jag går ut med min kasse, drar i mig den fantastiska doften av blöt varm asfalt och låter de små dropparna kittla på mina kinder. Jag njuter av den kommande ledigheten och känner glädjen av den nytta som regnet gör för vår natur.Jag ser sprudlande barn som plötsligt börjar leka i regnet och jag ser fåglar som dansar i vattnet längst gatan. Jag längtar efter en god bok och regnsmatter på fönsterrutan. Jag tänker: Tänk om jag kunde ge mina medmänniskor mina tankar och ge dom det jag ser, tänk vad världen skulle se annorlunda ut.

En urgammal sanning

Väljer en text från Kaj Pollaks "Att välja glädje" idag där han i ett kapitel belyser att vi så ofta vill ändra på våra medmänniskor, vilket var ett av dagens givande samtal med min fantastiska kollega.

""Mitt sätt mot andra är en direkt spegling hur jag är mot mig själv. Är jag kritisk mot mig själv har jag lätt att vara kritisk mot andra. Har jag däremot synsättet att jag gör så gott jag kan, ser jag lättare att också andra gör så gott de kan. När jag kan se på mig själv med respekt och ömhet kan jag se på andra med respekt och ömhet. Först när jag kan acceptera mig själv kan jag acceptera andra""

Den urgamla saningen lyder: 

""Du kan inte ändra andra människor. Det enda du kan ändra är dig själv och ditt eget synsätt på andra människor. 

10.000 meter i ösregn

Min omskolning till långdistans löpare känns än så länge tuff (ibland undrar jag vad jag gett mig in på) men jag vill tro det lättar om 6-7 veckor när muskler och leder vant sig vid de längre distanserna. Konditionen finns där som ett väntande puttrande långkok, det är kroppen som behöver skola in sig vid de nya löprutinerna.

Ösregnet i blandad terräng blev dagens starka signum. Blodomloppet om 11 dagar tas med ro, är ej i löpform för att kunna sätta upp höga krav. Sista 3000 meterna snittade jag ca 4:35/km vilket vittnar om att det fanns fina krafter sent i loppet. Tiden blev godkänd och jag är nöjd. Har några minuter kvar till mitt första delmål, men jag hinner ta mig dit i lugn o ro.

Sträcka: 10.000 meter
Tid: 49:37
Medelpuls: 88,5 % Maxpuls: 95 %

Mitt fantastiska möte med en pensionär

Jag gjorde något oväntat igår. Det var lunch och jag hade precis ätit klart när jag ser en äldre man sitta ensam vid ett bord. Vi har växlat några ord då och då, han fråga ibland om jag cyklat något på sistone då han är gammal cyklist, men det har mest varit i” förbifarten”. Jag reser mig från min plats där jag också satt ensam (varför gör man så, sitter ensam?) och går fram. Han lyser upp och konversationen tar fart. Vi delar en stund, jag visar bild på min cykel och han berättar livligt att han kört 27 Vättenrundor och bästa tiden är 7:52 !! Jag imponeras stort vilket jag också är noga med att visa.
Han bjuder på ett gammeldags språk och ett vackert kärleksfullt ord när han pratar om sin fru: Fjälla. Var tog det vägen? Mannen jag valde mig möta denna dag, fyller 80 nästa år. Full av livslust och flitig gäst på vår golfbana. Dock cyklar han inte längre pga en höftoperation men han åker rullskidor och vanliga skidor, så ofta han kan. Vilket han så klart tycker jag också ska börja med.  

Är lycklig att jag klev vid sidan av den svenska ramen för att ge spontaniteten och gemenskapen utrymme till dom vi inte känner. Faktum är att hela min dag fylldes av härliga konversationer med människor jag annars inte hade pratat med. Plötsligt fanns de överallt! Och hur kunde det nu då bli så bra? Jo, jag gjorde ett aktivt val i min vardag där jag gav mig själv och mina medmänniskor en chans att närma oss varandra.

Med barn fulla av spring blir världen mer rosa

Tre små tottingar kom fram till mig på jobbet för några dagar sedan. Att de var syskon syntes tydligt och den äldste i skaran var en pojke i 7 års åldern. Han hade stora blonda, vackra lockar och blå glada ögon. Han tittade lite lurigt på mig och frågade: Vad gör du? Jag stannade upp och svara mjukt: Åker omkring och städar lite. Hhmm, svarade han och fortsatte titta lurigt. Bakom honom på rad stod hans två syskon och den minsta i skaran var runt 3 år. Det var en hon eller han (jag tycker faktiskt det är svårt att se när de är så små) . Sen hade vi den mellersta flickan, också med blont hår, men det var spikrakt och okammat. Plötsligt kröp hon nästan upp i knät på mig och sa med livlig ohämmad stämma: Jag har en lös tand !! Jag fann mig snabbt och frågade: Oj, vad ska du göra med den då? Vet inte, sa hon, vände helt om och sprang hon iväg med sina syskon som om samtalet aldrig hade existerat. Jag var alldeles varm i hjärtat.

Jag tänkte en lång stund på medan jag arbetade på hur världen skulle se ut om våra dialoger som vuxna utspelade sig på samma sätt? Tänk vad roligt vi skulle ha! Jag tänkte också på det tragiska vart spontaniteten och det oblyga försvann på vägen upp till vuxenlivet? När började vi tänka och reflektera att det vi sa kunde dömas?När förlorade vi vårt spring i benen?

Jag blev oerhört lockad, nästan besatt av tanken att säga något helt oväntat till någon jag mötte. Men jag la band på mig, för hur skulle det egentligen se ut....

Missat Blodomlopp ?

I Juni annonserade jag om att ett rekord skulle slås den 18 Augusti för min del på 5000 meter i Blodomloppet, jag skulle under 22 minuter. Pga cykelolyckan för nu snart 3 veckor har jag missat att toppa träning på höga pulser och pressat tider i spåret, så under ett test i helgen beslöt jag mig att inte springa 5000 meter. Istället tänkte jag ta 10.000 meter och springa runt i den takt som jag hinner komma i form till efter olyckan. Ingen press på personbästa eller krav på att komma bland de bästa vilket annars hade varit målet.

Ett beslut togs igår och idag skulle anmälan senast vara inlämnad. Eller? För enligt deras hemsida gick anmälningstiden ut igår den 1 Augusti, vilket inte alls stämmer överens med min verklighetsbild då jag förra veckan och läste den 2 Augusti.. Besviken är jag på mig själv som var inte tog ett beslut tidigare, men jag kunde helt enkelt inte testspringa 10.000 meter tidigare än i helgen pga de skador jag fick. Samtidigt kliar mig i huvudet hur jag kunde se så fel.....

Jag kommer envist hävda jag såg rätt. Med de slutorden har jag så klart skickat ett mail till tävlingsledningen.