En stor portion snällhet

"" Var snäll mot dig själv när du lär dig & upplever nya saker ""

Fastnade för en replik i en film under en kväll förra veckan. Det är lätt att sätta upp ribban alldeles för högt i många våra angelägenheter och att döma istället för att uppmuntra sig själv. Kanske är det så att vi ofta ger vänliga och erkännande ord till våra medmänniskor, men inte till oss själva. Kanske pekar vi med hela handen rakt emot oss och därför ofta känner oss otillräckliga i våra stora och små livsuppdrag? 

Ödmjukhet, kärlek och tolerans vill jag vi ska ge oss själva i present och en stor portion med snällhet. Varje dag. Särskilt när vi står inför nya uppgifter i livet som kan skapa obalans och rädsla.  

Var inte så taggig mot dig själv. 

"Att välja glädje" i dubbel bemärkelse

Vilket lyxplugg jag har valt, vi arbetar rakt utifrån "Att välja Glädje" av Kaj Pollak. Just nu ligger diskussionen att titta på sina brädor: 

En bräda är något (en sak, en företeelse) jag själv valt ut 

i mitt liv, som gör att jag slipper ta ansvar för att vara i min glädje, kraft och storhet. 

Vi delar, kommenterar, stöttar osv vilket är oerhört utvecklande. Kommer i veckan dela några av mina brädor med er och om ni vill, får ni gärna dela tillbaka! 

Trotsig 38-åring

träningsuppehåll.nu

En herr snuva hälsade på i torsdagskväll och ligger fortfarande kvar. Ett besök hos kiropraktorn samma dag gav signaler på en trött och sliten kropp, så efter behandlingen följdes några timmar i feber. En vanlig reaktion på mig när spänningar släpps ut i det fria, tycker dock det är oerhört skönt att bli av med lite stress slagg. Dags att vila  i en vecka för att komma ikapp. Stålkvinnan får stå åt sidan för att bereda väg för Bomullskvinnan, balans ska uppnås. Under den kommande månaden ska jag fundera på vad jag verkligen vill med min träning, inser att jag inte kan hålla på med landsvägscyckling, distanslöpning, styrketräning och bänkpress i ett och samma bräde på en hög nivå. Det fungerar inte fysiologiskt (uppbyggnad av kondition samt muskler går inte hand i hand) eller psykologiskt (kan bli stressigt att irra mellan cyklar, skivstänger och löparskor). Jag måste välja även här och jag ska erkänna att jag vill inte. Jag vill ha allt. Så enkelt är det. Känner mig som en trotsig femåring som inte alls förstår varför hon inte får äta godis alla dagar i veckan.

Du & Jag i en uppförsbacke

De flesta av oss har en lång uppförsbacke framför sig just nu. Vi klättrar uppför tillsammans, men vi kan inte klättra åt varandra. Jag kan sträcka ut handen och du kan fatta min hand. Men varje steg måste jag ta själv, och på samma sätt som du kan jag bara ta ett steg i taget. 

Tidvis går det lätt, vi småspringer upp för backen. Ibland snubbar vi på småstenar eller hejdas för en stund av stenbumlingar. Vi måste ha tålamod och vara övertygade om att det är möjligt att nå krönet. Vi kan hjälpa varandra att inte förlora modet.

Vi kan se tillbaka på den tid för länge sedan när vi var under isen. Och nu är vi här. Vi har kommit så här långt. Vi är starkare, friskare, säkrare på oss själva. Varje steg vi tar gör nästa steg lättare- för varje steg står vi på allt stadigare mark. 

Ur

VAR MORGON NY

(Each Day a New Beginning)

Agnes gör min musik värld alldeles rosa

Mitt musik intellekt har inte riktigt hängt med den här sommaren då jag inte längre bor i P3 radio pga av nytt jobb. Men musikhjärtat lever i allra högsta grad och slår alldeles rosa för vår stjärna Agnes. Igår..i bilen.. hörde jag denna nyhet för första gången och förälskelsen till denna pop förvandlas till verklighet. Nu väntar jag spänt på en härlig remix som jag kan dansa till så svettpärlorna blir till kristaller på dansgolven.

Min första award´s har anlänt och jag rodnar likt en tonåring på sin premiärdate

Min första award´s har anlänt! Min vän, läsare och bloggerska Trillingnöten nominerade mig med så fina ord att håret rese sig på mina armar och kinderna rodnade. Med den belöningen följer ett ansvar att själv utnämna fem bloggar jag tycker ska ha en award och svara på några frågor:

Varför började du blogga?

Fick en stark impuls att starta en blogg där jag ville beröra samarbetet mellan kropp och själ i alla dess angelägenheter. En slags Aha-upplevelse. 

Vad vill du förmedla i din blogg?

Jag vill dela med mig av min drivkraft, få läsaren att tänka fritt och öppna sinnet. Kanske finner läsaren sin egna kraft att följa sina drömmar och ambitioner. Jag brinner för att föra budskapet vidare: Den viktigaste personen i ditt liv är DU! Följ ditt hjärta och det kan aldrig bli fel. 

Vilka bloggar följer du?

De som jag följer ständigt finns på listan i högerspalten. Finns även andra bloggar, men som jag sällan ger kommenterar till. Jag ser kvalitet istället för kvantitet, när jag resonerar i bloggvärlden   

Favoritfärg: 

Alla nyanser av blått och alla nyanser av rosa

Favoritfilm: 

A walk to remember, Titanic, Gladiator, The aviator

Vilka länder drömmer du om att besöka?

Afrika i dess ursprungskultur-Kina och pandorna-De tre största vattenfallen i världen-Rom och den romerska historien-Ett möte med Auborginerna i dess ursprungsmiljö

Nu till mina nomineringar och vad just jag finner hos dessa fantastiska tjejer: 

Lovewater: Klara har en fantastiskt unik personlighet som hon kärleksfullt delar med sig av i sin blogg. Hon talar öppet om sin strid i anorexins värld, om träning och inre tankar. Hon är som människan är och hon står för det hon är. Klara bjuder villkorslöst på insikter och styrka till sina läsare. Hos Klara finner du många spegelbilder av dig själv. En blogg som får dig att se livet. 

Drivkraft-Linn Lundborg: En blogg att hämta just kraft ifrån. Linn besitter enormt mycket kunskap om livets resa, motivation och vägledning. En helt underbar kvinna med fötterna på jorden och ett stort kärleksfullt hjärta. Hos Linn får du kraft att finna dina drömmar. 

Fitness och Hälsa: Hos Karin har jag bott nu sen min start för ett år sedan. Hon är levnadsglad och inspirerade med sina träningstips och enastående matkunskaper. Det är enkelt och ärligt med mycket glädje. Karin bjuder även på vackra foton från sin vardag. Pricken över i är Karins stålande leende som får den gråaste vardagen att börja skimra i rosa. 

Nothing and everything: Maggi är en underbart charmig tjej som är just som Maggi är! Inga konstigheter alls, hon skriver rakt och enkelt ifrån sitt liv utan att förvandla ett endaste ord till det bättre. Lite svordomar här och var med humor som sällskap. Jag älskar Maggis blogg för dess ärlighet, spontanitet och frikostighet när det kommer till reflektioner i vår vardag såväl som på träningsarenan. Hos Maggi får du allt och lite till! 

Life is like a box of chocolates: Sist men inte minst! Hos Trillingnöten får du livets hela koncept med en smak av humor. Hon är helt makalös att trolla med bokstäverna i sina inlägg där hon skriver om de stora frågorna och de små. Allt finner sin mening hos denna bloggerska, hon bjuder på många tänkvärdheter med sitt öppna och kärleksfulla sinnelag! "Trillis" har ett hjärta över till alla. 

Avslutningsvis vill jag tacka Alla för att möjligheten ges att titta in i just Era liv. Ni har unika enskilda budskap och ingen är bättre än någon annan. Alla gör sitt bästa utifrån vad dom vill förmedla vilket är lätt att glömma i bloggvärlden. Bekräftelsebehovet är stort och kan vara tömmande för en del. Så hatten av för samtliga bloggare som ger av sin tid och energi till sina medmänniskor!  

Regn, vind och inga fötter. Det är det här som kallas kärlek.

Jag hade ingen känsel i mina fötter när halva sträckan var avklarad, på fullaste allvar. Regnet pressade sig in på den ångande kroppen och leran som skvätte från cykelhjulen gav mig "bruna hund sjukan" i ansiktet. Jag frös och svettandes om vart annat och fingertopparna var vita. Det var 74 kilometer på två hjul i ett icke önskvärt höstväder som blev målet idag. När vi var framme tittade min sambo på mig och sa med varm blick: Dina läppar är blå, älskling.. Det var många färger blandade på min kropp denna dag, men känslan var densamma som alltid när vi umgicks på två hjul.

Likt en skinande sommardag fanns leendena där, skratten och optimismen. Alla uppmuntrade vi varandra och gav varann en klapp på ryggen för att mäkta med att fortsätta. Idag söndag, var det säsongsavslutning med Örebrocyklisterna, en stor samling upprymda entusiaster som inte bryr sig så mycket om regn, vind och lite lort i ansiktet eller blandade färger på kroppen. Här vinner gemenskapen till medmänniskan och glädjen till sin vän som bär på två hjul.

Det är det här som kallas kärlek till sin sport.

Ett stort tack till Örebrocyklisterna för den här säsongen från mig & Håkan !

Att säga NEJ till rädsla

Känns som det var evigheter sedan. Ibland som det aldrig har hänt, den där olyckan. Men så satte händelsen heller aldrig riktigt något avtryck i mitt minne då jag bestämde mig från sekund ett att det inte fanns plats för ett sådant tankesätt  hos mig. Varför låta rädslan vinna över det jag älskar så mycket? En kväll i veckan hoppa jag upp på Kärleken nr 2 och då slog det mig att jag ännu inte cyklat ensam sen kraschen. Så det var väl hög tid för en premiär? Ni som cyklar landsväg vet vilken vinst man har genom att köra i en klunga eller om man är minst två som byter av. Jag hade definitivt glömt hur jobbig upplevelsen var att dra ensam, särskilt när det gäller ett tempopass som detta.

När kommer vilan, undrade jag? 

Aldrig,  om det man strävar efter, är ett högt snitttempo. 

Och känslan? 

Finner inte ord ...Ingen rädsla hälsade på den här gången heller. Tackar ödmjukast för den gåvan. 

Sträcka: 20 kilometer

Medelhastighet: 30.8 km/tim

Pulssnitt: 85.2 % Maxpuls: 96.7%

Mitt val: Ur motgång föds nya möjligheter

Jag skulle kunna lägga mig ner i sängen och dunka huvudet i kudden som en hysterisk fem-åring för att sedan trilskt dra täcket över skallen i en veckas tid eller två. Icke nåbar, vill inte tala med en endaste människa, framför allt inte när det kommer till sportrelaterade ämnen. Jag skulle kunna känna avundsjuka och missunnsamt inför andra medmänniskor och stirra mig kolsvart i ögonen med växande djävulshorn i pannan när Åstadsloppet går i Örebro om tre veckor. Jag är i toppform och jag missar det, blir ingen tid runt 46 minuter i år. Punkt slut. 

Jag kan också tänka vad detta ger: Spännande löpträning i bassäng med viktbälte, mer tid till cykling med Kärleken, kunskap om kroppens funktion, nya snygga löparskor och en på sikt hållbarare och friskare kropp. 

Vad skulle ni välja? 

Haft problem med Tibialis posterior de senaste tre veckorna. Vilat, tränat lugnt och ringt sjukgymnast på Rehabcenter. Idag gavs beskedet att ingen löpning är tillåten förren smärtan gett sig (sådär 1-4 veckor..kanske..). Efter det är det lugn upptrappning med nya skor som ska hålla bättre.

Så ... jag längtar efter massa extra kärlekscykling med min sambo. Nu väcks ytterligare chansen att nå mina drömmil á 250 in på cykelkontot 2011, det hade blivit svårt om löpbenen hade fått klivit in och snott tid från landsvägen. Jag ser också med stor förtjusning fram emot min simbassäng träning med viktbälte. Något jag aldrig hade testat om det inte varit för min trötta och lätt inflammerade Tibialis muskel. 

Och allra mest,  njuter jag av tanken att jag själv kan välja, hur jag vill ta emot min påtvingade löpvila. 

Det är så nya möjligheter föds ur en motgång! 

Det finns alltid en väg ut - dags för "Slutplädering"

Jag tackar ödmjukast för ert engagemang i inlägget "Vilken rikedom skulle du välja"? Jag delade upp den två omgångar för att öppna fler dörrar in till våra tankar. En gåva till er, var att ni skulle reflektera över hur ni agerade inför en valmöjlighet. Hade du svårt att ta ett beslut eller talade hjärtat till dig utan att blinka? Inget av alternativen är rätt eller fel, utan ditt val som är det viktigaste för just dig. Vi står på olika avsatser i livet och det är lätt att peka med hela handen till andra människor när de väljer i sina angelägenheter. Kan vi tänka större än så, möta varandra med respekt och kärlek?  För egentligen, vi vet ingenting om vad som döljer sig bakom en annan människas val.

Gåva nummer två är att tänka utanför ramarna. Bara för vi väljer ett alternativ i en situation, finns det inget som tvingar oss att stanna kvar. Vi kan alltid kliva ur, hur miserabelt en händelse än är. Vi bestämmer själva över vårt liv, våra tankar och så även handlingar. Min väckande tanke är att se möjligheter istället för begränsningar. Det är ofta jag möts av kommentarer "jag kan inte", "det går inte" jag är fast" osv. Det finns alltid en väg ut, det tar bara olika lång tid för oss att komma dit, se den och sedan hitta kraften inom oss.

I alternativ nummer två löd en text rad: 

"Du äger fem-sex får, tre kor, några höns och en häst. Djuren är ditt levebröd på det vis du själv väljer. Du kommer aldrig att bli rikare än så materiellt, men du kan välja att förlora dina ägodelar om du så önskar"

Du kan alltså välja att sälja det du har och förvalta din rikedom på önskvärt vis. Du behöver inte stanna i stugan, om du inte själv vill. 

Tusen Kärleks Tack för Er medverkan, genom möten här på bloggen kan vi dela, skapa och växa.  

Mina två distansutbildningar på Folkhögskolan

Träningslära

Denna kurs blir en repetition och uppföljning av min utbildning på SAFE. Distanskursen är på ett år och beräknad studietid är 10 tim/v. Vi läser om de fysiologiska effekterna vid olika träningstyper, lär oss mäta den fysiska profilen och bygger på kunskapen kring träningsprocessen. Jag valde distanskurs på Folkhögskola framför vidareutbildning på SAFE. Varför, ska jag berätta längre fram. 

Hälsa och kreativitet

Kunskap om hälsa och välmående. Lärdom och insikt om personlig utveckling för mig själv och för andra. Vi läser om självbild, självkänsla och självförtroende och får redskapen hur vi kan förmedla det till våra medmänniskor. Studierna är på 10 tim/v och en termin. Tog två dagar innan myntet trillade ner och jag förstod att mitt första val hade gått hela vägen hem. Oj, vilken glädje! 

Eld och lågor är passande ord när beskedet kom. Till min fördel togs elever in på motivering, att skriva uppsatser är en starkare egenskap hos mig än alla mina betyg tillsammans. Sökte även en kurs i psykologi, men fick tyvärr tacka nej. Jag jobbar heltid, så två utbildningar är redan en för mycket. Detta är en av de främsta anledningarna till min minskade träningsdos, 15 tim/v och jag skulle få vända ut och in på mig själv. Från start var tanken att enbart tänkt att ta en utbildning. Men när  hjärtat skrek: Ta båda två !! så tänkte jag: Allt går om man vill. Man behöver bara vilja det tillräckligt mycket. Och OM jag vill !!

Inuti rikedomen finns ännu en rikedom. Del 2 är här.

Jag är alldeles förälskad i er entusiasm och tankegångar. Har funderat lite och vill delge er en ledtråd. I en av texterna göms nämligen en skatt, låt säga att det finns fler val. Ta en titt igen och öppna sinnet. Tänk utanför gränserna. Och kom ihåg, du kan aldrig misslyckas för hur du än väljer blir det rätt, för just dig.


""Du får flytta till en avlägsen plats och bo i en stuga helt utan bekvämligheter. Toaletten är ett utedass och dusch finns i källaren där du får elda i en kamin för att få varmt vatten till alla dina göromål. El finns inte och ved får du ordna själv. Du äger ett   fem-sex får, tre kor, några höns och en häst. De djuren är ditt levebröd på det viset du själv väljer. Du har inget fordon.  Du kommer aldrig bli rikare än så materiellt, du kan däremot välja att förlora dina ägodelar om du så önskar. Istället erbjuds du en resa i ditt inre i resten av ditt liv som kan skänka dig obegränsat med gåvor i din personliga utveckling "" 

slutplädering publiceras på söndag 

Vilken rikedom skulle du välja?

1.

Du är exakt den person du är idag. Vare sig mer eller mindre. Med samma personlighet, tankar och psykiska/fysiska förutsättningar. Vi kan säga att du stannar i växten med din utveckling. Men så får du en enorm gåva i form av obegränsat med pengar i resten av ditt liv. Du blir rikast i världen och du kommer kunna göra allt du någonsin drömt om med hjälp av dina pengar förutsatt att de behålls i din ägo.

2.

Du får flytta till en avlägsen plats och bo i en stuga helt utan bekvämligheter. Toaletten är ett utedass och dusch finns i källaren där du får elda i en kamin för att få varmt vatten till alla dina göromål. El finns inte och ved får du ordna själv. Du äger ett   fem-sex får, tre kor, några höns och en häst. De djuren är ditt levebröd på det viset du själv väljer. Du har inget fordon.  Du kommer aldrig bli rikare än så materiellt, du kan däremot välja att förlora dina ägodelar om du så önskar.

Istället erbjuds du en resa i ditt inre i resten av ditt liv som kan skänka dig obegränsat med gåvor i din personliga utveckling. 

Jag vill att du utgår enbart från dig själv, ingen relation eller jobb status är inräknat i dessa två valmöjligheter. Jag skapade denna fråga idag på väg hem från jobbet, när jag kom att tänka på förra veckans händelser. Vid ett tillfälle delgav jag min kollega vad jag upplevde inom mig i form av att spontant utbrista dessa två val .  Så nu är jag nyfiken på ditt.

Jag tackade nej till något stort. För att våga tänka större.

Jag skrivit om mina val de senaste veckan. Här kommer min berättelse:

Förra året tog jag tjänstledigt från mitt ordinarie arbete för att satsa på en utbildning till PT då min längtan att arbeta med människor och idrott blev tillräckligt stark för att förverkligas. I Mars blev jag Träningsinstruktör genom SAFE vilket är steget till PT. Tanken var att gå PT-delen vintern 2011/12 när jag sparat tillräckligt.

Jag sökte för några veckor sen en tjänst som Träningsinstruktör då ett nytt gym öppnar och resonerade det var en bra väg att gå för att skaffa mig erfarenhet i den lärande rollen. Fick beskedet att jag var kallad till intervju. Fantastiskt,  eller hur? Men så satte jag mig ner och lyssnade till den innersta rösten: Vad är det verkligen du vill göra, Malin? Vilken är din innersta längtan? 

Jag vill jobba med människor i en resa med hela människan. Jag vill skaffa mig mer kunskap genom studier. Jag vill starta eget företag där jag kan erbjuda utveckling för både kropp, sinne och själ. Jag vill skriva böcker. Jag vill fortsätta min väg genom personlig utveckling och finna förmågan inom mig att föra budskapet vidare till mina medmänniskor. Jag vill kunna finnas tillhands som en vägvisare till de som behöver vägledning och hjälp att hitta sin kraft. Den företagsideologin är än så länge i ett oregelbundet format, men så står jag ju bara på startlinjen och strömmen mot målet kan ta mig till platser jag idag inte känner till . Det kommer visa sig hur jag vill ha det och fram till dess erbjuder jag tjänsten som Träningscoach inom de kunskaper jag besitter som elitidrottare, Träningsinstruktör och erfarenheterna genom min sjukdom. 

Så jag tackade Nej till intervjun, sökte utbildning i intressanta ämnen på distans genom Folkhögskolan, då SAFE och PT-skolan inte längre är intressant i dagsläget. Kom in på mina två förstahandsval. Otroligt. Jag ringde Startcentrum och bokade in ett möte samt hämtade broschyrer om att starta eget. Jag tog fram mina anteckningar till mina böcker och väckte tanken på en fortsättning. Jag pratade med min nuvarande chef om fortsatt anställning (min går ut den 1 November) och han vill gladeligen ha mig kvar.

När jag stod där med levnadsödet i mina händer tänkte jag: Nu ska jag leva min dröm genom mitt liv och inte genom det som förväntas av mig från andra. Det logiska hade varit att tacka ja till intervjun, eftersom jag satsat pengar på utbildningen och det bär till fortsättning som PT. Men insåg att det inte var rätt väg att gå, även om det var en del av min dröm. Det som verkat självklart och ut stakat kändes tomt. Min andra dröm var större. För hur det än går i framtiden, kan det aldrig gå fel. Det är guldet i våra drömmars kraft, att det alltid endast kan bli rätt.

Fortsättning följer ...

Nya oväntade träningsrutiner

Det som en gång kändes otänkbart blir nu verklighet. En av förändringarna i mitt liv är att minska dosen på idrottsarenan. Idag ligger jag på åtta pass i veckan: Tre styrkepass, två löppass och tre cykelpass, vilket blir ca 15 tim/v. Med de val jag nu gjort, skulle jag behöva dubbelt så mycket fritid, då jag även har ett arbete på 100 %.
Det blev att kapa och trolla lite med tiden för att nå till drömmarnas horisont, så min träning får stå över en aning. Till en början sänker jag till sex pass för att testa hur det fungerar tidsmässigt, vilket blir ca 8-10 tim/v. Känns bra, har ingen ångest eller tårar i ögonen, bara glädje och nyfikenhet inför framtiden. Och det är väl så det ska kännas, när valen man gjort slår rosa slag i hjärtat?