I våras fick jag den kärleksfulla gåvan att träffa en fantastisk kvinna. Min nya vän som idag är min allra närmsta, är nykter alkoholist och narkoman sedan 9 år tillbaka och efter endast några veckors bekantskap fick jag förfrågan att följa med på ett öppet AA möte. Det är fritt att delta i för
alla en gång i månaden. Jag tackade ja eftersom jag vill få mer insikt och förståelse i missbrukarens tillvaro och för att möta andra med traumatisk bakgrund. Senare kom det att ha en större betydelse, men det tar vi en annan kväll.
Oavsett vad vi går igenom i livet, om det är sjukdomar, sorger, olika missbruk eller mental misshandel har vi oftast stått med fötterna på samma jordgolv för att trampa vår själ sönder och samman, samtidigt som vi känner den unkna doften förgifta våra liv. Just då, ensamma i mörkret ser vi inte det goda i det onda och vi ser heller inte de händer som är utsträckta för att hjälpa oss till ett friskare liv.
Något vad jag skulle kalla vår inre styrka och kraft, tar till sist tag om livet, innan det tar tag om oss helt och fullt.
Vi kommer på att vi vill leva. Med en gemensam samvaro börjar vi striden mot våra mentala spöken. Vi tar stöd från varandra, blandar vardagstankar med stora tankar och släpper ut vår fulla ångest. Vi gråter och skattar, ler igenkännande och tänker"
trodde det bara var jag som bar på de där tankarna" och långsamt börjar vi vandra på vägen mot en lycklig själ.
Kraften jag möter på AA öppna möten ger mig enorm styrka, kärlek och medkänsla. Att se utanför sig själv samtidigt som att våga blotta sitt eget skinn är en av de vägar som finns ur vårt mentala fängelse. Jag möter kvinnor som berättar om fruktansvärda trauman och det ger ett medmänskligt kärleksfullt perspektiv. Jag får också prata, hur mycket eller hur lite jag vill och det händer att jag gråter, dels av egen smärta men också för andras.
Jag är inte alkoholist och har heller aldrig varit,
men
jag är en människa av kött och blod. En människa med tankar och känslor som flyter igenom min vardag, en människa med problem som alla andra. Och jag vill dela, jag vill se världen ur flera perspektiv än det som händer i min lilla värld. Jag vill känna igen mina spöken i andra och jag vill torka någon annans tårar. Jag vill lätta på min ryggsäck och hjälpa plocka ur stenar ur någon annans, jag vill blanda min kraft med dessa unika överlevare för att få kraft tillbaka. Det är några av tusen anledningar till varför jag vill delta i på AA´s möten. Och jag har inte missat ett enda möte sedan första gången i april våren 2011.
Om jag fick önska något här i livet, skulle jag önska att du letade på en AA grupp och deltog i ett öppet möte. Trots att du inte är alkoholist. För kom ihåg nu när tankarna börjar vandra iväg med dig:
att ingen annan kan döma dig, mer än du själv
(för visst tänkte du kanske , det är inget för mig, jag är inte alkoholist..)
(Eller kanske dömde du och tänkte: jag vill inte sitta på möten och blotta mig med massa missbrukare)
Jag vill här påminna dig om att det du kallar samhällets bottenskikt, kunde ha varit du. Och vem säger att de som tagit till ett missbruk föra att döva sin relation till sig själva, är mindre värd än vad du är?
Jag bara undrar, om det är en sådan värld du vill leva i där vi ger oss
rätten att döma andra.
Öppna dina ögon och se din medmänniska, vi bor alla under samma himmel
Till AA´s hemsida